Jag mår bättre nu och det är helt ok att ringa om ni vill!

Kramar från mig 

Nu la jag in en bild på min presentation när vi blev man och fru!

Så här kommer en på barnen oxå från den dagen.  

GRATTIS MIN ÄLSKLING!

På söndag fyller Henrik 35 år och imorgon ska vi ha fest för honom! Efter många tveksamheter bestämde vi oss för det trots omständigheterna.

Jag tycker det vore skoj om fler skrev kommentarer, bara så ni vet.

Mitt hår rasar mer och mer. Jag drog bort en massa löst och klippte av det lilla som var kvar. Jonna tog kort på mig. Så här ser jag ut nu, tills resten rasar... Håll i er!

Idag var jag , barnen, Helena och Klara till Norasjön. Det var jättehärligt :) Vattnet var så skönt och trevligt sällskap hade jag;) Vi solade, badade, pratade... Byggde sandslott en stund, men när jag hjälp till att gräva ur runt alltihop för att vattnet skulle flyta runt, var det visst inget kul längre. Men jag hade skoj!

Sen gick vi strandpromenaden in till torget och mumsade Noraglass, det var så gott! Och vilken härlig sommarstad Nora är, mysigt. Både Jonna och Klara blev allergiska... men Helena tror sig ha löst mysteriet; maskrosor som de knäppte varann på näsan med.

Vi kom inte hem förrän frammåt kl. 19, hungriga som vargar. Då hade Henrik maten klar till oss, och vi åt på baksidan som vanligt nu,köksbordet blir knappt använt.  Åh, vad jag älskar sommar, sol och bad!

Tack för en härlig dag Helena!

Livet är inte snällt mot mig :) Var på läkarbesök idag och fick svaret från senaste röntgen... Tillväxt i levern fortfarande och dessutom förändringar i höger lunga som troligtvis är tumörer. Vad ska man säga??? Varför funkar inga cellgifter på mig? Fick ju byta för 3 månader sen och nu är den sorten redan förbrukad. Ska få prova en annan sort nu, som enligt läkaren är min sista chans :) Men kan det verkligen vara så??? Vi ska be om en second opinion.

Efter besöket när Henrik och jag blev själva satte dödsångesten in, fy fan vilken känsla! Har jag faktiskt bara haft så ordentligt en gång innan och det var när jag fick bröstcancer fösta gången 2005. Då trodde jag livet var slut, men det var det ju inte. Är det det nu?

Vi kan bara hoppas att den nya sorten faktiskt hjälper, den bara måste det! Jag behövs ju här på jorden hos min familj! Jag vill bara få leva! Jag har mått så bra på sista tiden och känt mig glad, vad händer nu? Hur mycket ska vi förbereda barnen?

Jag känner mig ändå konstigt "bra" vid mod... lyckas väl förtränga eller kan/vill inte ta in det. Har ju inte ens riktigt fattat att jag har metastaser i hjärnan än... Hur mycket klarar psyket av? Jag hade väl aldrig trott innan att jag skulle vara så här stark, tycker inte att jag har varit det innan i livet. Men vid hårda prövningar händer det väl saker i kroppen.

Henrik tog ledigt efteråt och imorgon, känns skönt.

Hur ska vi gå vidare? Det bara snurrar i huvudet, samtidigt som jag känner mig tom.

Jag orkar inte prata med någon nu, men om ni vill höra av er så gör det via mail eller sms. Så ringer jag när jag orkar.